Att veta om...

WENDY MCNEILL - En spelning

2007-02-06T22:21:00.000+02:00

Datum: 2007-01-18

Plats: Pusterviksbaren

Bandmedlemmar:
Wendy McNeill
Andreas Nordell

Att veta om: Jag sa till henne, this is the best show I’ve been to since Red Sparowes, and that was last march or may. This, sa jag, this made me happy.

Jag tycker om att vara glad, det gör jag verkligen, och jag ljög då inte om det. Inte om något.

Vad jag dock inte sa var att jag bara har varit på en annan spelning sedan Red Sparowes. Men det var The Essex Green, och den spelningen var helt klart fantastiskt, så det spelar egentligen ingen roll att jag inte har varit på så många andra spelningar. Det spelar ingen roll att jag inte sa något om detta. Vad som spelar roll är att Wendy McNeill spöade The Essex Green, kanske inte med mycket, men ändå. Det här var helt klart ingen vanlig torsdag i min bok. Rolig, charmerande och med fantastisk musik.

Det är det här som spelar roll. Vad mer skulle man behöva?

Om jag var en musikkritiker skulle jag ha en massa mumbo-jumbo att säga om ljudkvalitén, rösten och hur tight det hela var. Positivt och negativt. Men jag är ingen kritiker. Jag är bara en vanlig kille som gillar musik och saker som gör att jag mår bra. Och jag mådde bra, bättre än bra, och det är allt jag kan använda mig utav för att sammanställa detta stycke av väl valda ord. Förstår ni? Allt jag kan säga om den här spelningen, denna minimalistiska tvåmannaspelning, är att jag verkligen gick igång på den. Som in i helskotta.

Och det. Det är vad jag bryr mig om.

Det spelar ingen större roll att det var lite rundgång emellanåt, det störde mig inte. Det var nästan till och med så att det blev lite av ett naivt, trevligt litet problem som förde oss alla närmare varandra. Ingenting annat existerade och vi var alla vänner. Att glömma texten på ”Absolute Beauty”. Det här är bara charmigt och absolut ingenting som drar ner denna upplevelse, som det faktiskt var.

Och när vi ändå är inne på ämnet närhet. Hela tiden tittar hon på mig. Varje sång. Hon sjunger till mig. Det här är vad hon gör. Jag är där själv med henne och hon sjunger direkt till mig. Och det fina med det här är. Hon gör detta mot alla. Jag slår vad om att alla kände likadant.

Och alla tänker:
”Hon tittar rakt in i mina ögon och hon sjunger till mig. Inte för mig, till mig.

Och jag tänker, det här, det här är vackert.

Jag sa till henne, so I would need your autograph. However, sa jag, I don’t have a pen or paper.

Men hon bara log och signerade pappret på en bit brasilianskt godis.

Kanske kan man tycka att en femma är i översta laget för en sådan här spelning och det är säkert flera som inte håller med mig. Det tror jag nog. Men det struntar jag i. Sanningen är att det, hos mig, framkallade fem dragspel. Varken fler eller färre.

WELLE: ERDBALL - En Spelning

2006-12-19T13:07:00.000+02:00

Datum: 2006-11-17

Bandmedlemmar:
Honey – Sång och Text
ALF – Musik och Programmering
Frl. Venus – Sång och Slagverk
Plastique – Sång och Slagverk

Att veta: Eftersom det nu gått ungefär en månad sedan det gavs tillfälle att avnjuta detta liveframträdande och då Welle: Erdball sedan länge sedan lämnat Sverige, kommer här en recension som absolut ingen behöver bry sig om.

Welle: Erdball kan bäst beskrivas som en tysk synt/bitpop-grupp som vid det här laget har hållit på i ett femtontal år. De blandar från de flesta av syntgenrens olika stilar med både lättsammare och mörkare inslag, många hävdar till och med att inslag av schlagergenren går att uppfatta. Något som jag inte är helt oäven att hålla med om. I övrigt kan man nämna att Welle: Erdball länge har haft ett rykte för sig att bränna av riktigt underhållande liveframträdanden med C64:or som kastas ut i publiken och andra spexigheter.

Vi det här laget, när jag redan spottat ur mig ett par åsikter om Welle: Erdball och syntgenren, kan det vara lämpligt att nämna min totala brist på kunskaper inom just dessa områden. Welle: Erdball var förvisso inte helt obekant men mina syntkunskaper måste ändå betraktas som fruktansvärt fattiga då dessa inte sträcker sig längre än just Welle: Erdball och möjligtvis också VNV-Nation. Vid tillfället ifråga hade jag dessutom heller aldrig varit på något som ens liknade en syntspelning. Med denna bakgrund tänkte jag nu försöka mig på att redogöra för kvällen.

Det hela inleds med att vi anländer till ett relativt tomt kårhus där man endast kan skymta några enstaka individer framför scenen. Dessa utför något som bäst kan beskrivas som dans. Själv avvaktar jag med dansandet och ställer mig vid ett bord för att göra minsta möjliga väsen ifrån mig. För att undvika kritik, säg inget, gör inget, var inget.

Efter två timmars lång väntan, stämningsbyggande och en strid ström av människor som hela tiden fyllt på lokalen är det dags för dom tyska besökarna att gå på. De få individer som tidigare stod och svängde sina lurviga har nu smält samman med den något blandade publiken vilken består av allt från fulla studentoveraller och hobbynazister till hardcoresyntare och migsjälv.

Spelningen inleds inte helt oväntat med lite spexigheter. De två kvinnliga bandmedlemmarna går upp på scenen och spänner upp en vit duk mellan sig varefter man kan skymta en närbild av sångaren i en projektion på duken. De två första låtarna framförs också på just detta sätt. ”Honey” (sångaren) samt ”Alf” (han som står för musiken) projiceras på duken. En projektion som i sin tur är filmad live bakom scenen. De har valt låten ”Contergan” som inledning vilket passar mig som handen i handsken då jag föredrar deras lättsammare och gladare låtar. Efter detta fortsätter spelningen på ungefär samma sätt. Under ”Starfighter F-104g” skickar man ut pappersflygplan över publiken, även stora Welle: Erdball-ballonger slängs ut över oss vid något tillfälle. Till denna lista kan även hästpiskor, en Super-8-kamera, två kroppsklaver samt skyltar med texter som ”konsumera” och ”förstora dig” läggas. Inga C64:or som slängs ut i publiken men dock en scenshow som helt klart var upp till förväntningarna.

Låtvalet för kvällen var i sin tur i princip så bra det kunde bli. Möjligtvis skulle man kunna lägga in en liten protest mot att ”Deine Augen” inte spelades. Men det kanske mest handlade om en personlig önskan. I övrigt bjöds det både på den lite lättare schlagersynten så som ”Vw-Kaefer” och den lite tyngre, mörkare varianten så som ” Wer Hat Uns Umgebracht”.

Slutligen kanske jag borde nämna något om den musikaliska kvalitén på spelningen. När det kommer till den frågan så måste jag erkänna att jag har vissa svårigheter. Antigen är jag totalt tondöv eller så är det så att elektronisk musik helt enkelt inte är lika lätt att misslyckas med som mer traditionell musik med gitarr, trummor och sånt. Hursomhelst så tycker jag alltid att spelningar av den elektroniska sorten klarar sig fint rent musikaliskt och så var även fallet här. De sprakiga radiorösterna som vanligtvis förekommer i många av deras låtar hade dessutom valts bort vilket oftast var mer positivt än negativ. Speciellt om man ser till tempot i spelningen.

Ja, ja.. Bla, bla. Osv. Nu får det bli ett betyg. Helhetsintrycket var riktigt bra och att tillställningen avslutades med att man fick växla några knackliga engelska ord med bandet gjorde ju inte upplevelsen sämre. Jag ger det hela fyra Welle: Erdball-symboler av fem möjliga.

THE LAST KISS - en film

2006-12-14T20:02:00.000+02:00

Regissör: Tony Goldwyn

År: 2006

Medverkande: Zach Braff, Jacinda Barrett, Tom Wilkinson

Handling: Livet strax innan 30 är rätt kass för Michael, Chris, Izzy och Kenny. Flickvänner vill bilda familjer och presentera en för sina föräldrar, nya relationer knakar redan i fogarna, gamla relationer har inte fungerat på länge och helt plötsligt dyker "some brunette" upp och verkligen trasslar till det.

Att veta: Inledningvis ska jag konstatera att jag inte sett den italienska förlagan, L'ultimo Baccio. Trots detta konstaterande känner jag inte att gör bort mig om jag säger att den amerikanska re-maken är helt och hållet onödig och tillför inget som helst värde till någonting... alls. Vän av ordning, och ordning har många vänner, säger nu säkert att det är väl inte så konstigt att jag kan göra det antagandet. Alla nyinspelningar av filmer suger ju mer eller mindre hästorgan och jag kan förstå den tanken, jag kan förstå den mycket väl. Jag håller till och med med om den för det mesta. Jag kan dessutom säga att det är en del utav varför jag tycker den här filmen är onödig, men det är inte det enda skälet. The Last Kiss lyckas nämligen med att vara helt meningslös ur två olika synvinklar. Dels det nämnda klassiska skälet och dels det jag nu ska prata om. Jag menar nämligen inte bara den italienska versionen när jag säger att den här filmen redan finns.

Nej vad jag menar är att det gjorts tusentals liknande filmer genom åren, med samma typ av karaktärer, med samma typ av problem. Samma, samma, samma. Jag är så jävla trött på det. Det har dessutom gjorts bättre i dom flesta av dessa filmer (kommer du inte på någon så slänger jag här ur mig titlar som Beautiful Girls och Fiket). Samma gamla jävla 30-nånting-killar som har samma gamla jävla åh-nej-nu-blir-jag-vuxen-problem och beter sig på samma gamla jävla felar-men-inser-det-sätt och som givetvis lär sig uppskatta vuxenlivet till slut. Håhå jaja. Denna totala brist på orginalitet och nyskapande hjälper dessutom till att cementera vissa konstiga filmiska stereotyper som är lika tröttsamma som det jag redan nämnt. Enligt den här film-genren, låt oss kalla den trettioårskrisfilmen, blir alla killar som förbytta så fort the big three o närmar sig runt hörnet. Den är fienden, för den innebär nämligen att man inte får bete sig som ett svin längre, man får inte ligga med vem man vill, man får inte dricka hur mycket man vill, ja man får helt enkelt inte vara det som tydligen är själva essensen av att vara ung man runt trettio! Därför är det lika bra att flippa ur totalt när fienden är i antågande. Bedra din flickvän, åk till Mexico, ligg mer än fler tjejer för det SKA du tamefan göra. Annars är du inte en riktig man. I alla fall inte enligt trettioårskrisfilmen. Frukta dock icke, för hur du än felar så kan du ge dig fasen på att dom du älskar och dessutom sårar under tiden till slut ändå kommer förlåta dig. Du var ju så rädd! Fienden är farlig, och du kunde inte låta bli att kämpa emot, det förstår ju vem som helst.

Utifall det nu skulle vara så att min poäng inte gått fram till hundra procent så är det här ingen särskilt bra film. Den är inte usel på något sätt, nej snarare är allt det tekniska väl utfört. Den är hyfsat vacker att titta på, skådisarna är ok men inte mer (Zach Braff är dock bland dom sämre, vilket smärtar mig att erkänna) och soundtracker är sådär lagom hippt som det ska vara i filmer numera. Detta är dock problemet. Allt är så standard och tillrättalagt och förutsägbart och stillastående och konservativt och meningslöst att jag blir alldeles matt. Hur orkar man klämma ur sig ytterligare en sån här film? Man tycker det borde bli tråkigt att göra samma sak som andra redan gjort, eller? Jag skulle inte vara så pigg på att skriva den här recensionen om jag visste att någon redan skrivit en hyfsat likadan, fast säkerligen bättre. The Last Kiss får mig att undra vad det var med manus som lockade aktörerna till projektet. Vilka känslor och personliga tankar tas itu med här på ett sätt som känns nytt och fräscht? Zach Braff gjorde debut på den stora scenen med dunder och brak med sin regi-debut Garden State, en film som egentligen inte var särskilt unik i sitt slag men som lyckades ta gamla beprövade koncept och vrida till dom tillräckligt för att det skulle kännas eget och personligt. Man kan jämföra Garden State och The Last Kiss på samma sätt som man kan jämföra... eh... att åka bil på E20 (The Last Kiss) med att cykla på en enhjuling på E20... Alltså, du är ju på väg åt samma håll, på samma väg och har troligen samma mål men färdmedlet gör att det skapas åtminstone en symbolisk skillnad mellan de två resesätten.

Nu kanske det verkar så att jag tycker att en film alltid måste göra något nytt och eget när den tar itu med saker som andra filmer redan dissekerat med stor konstnärlig och ibland även ekonomisk framgång. Det är dock inte detta jag är ute efter. Man kan absolut göra en film "som redan gjorts tidigare" om man bara gör det på ett jävligt bra sätt. Ska man ha något att komma med om man inte står ut på det mer konstnärliga planet så bör man verkligen ha ett gediget hantverk att ställa ut. Träskor må vara ganska ointressanta att titta på men är dom bara jävligt snyggt svarvade så kan man ju alltid uppskatta åtminstone det. Nu råkar inte The Last Kiss vara särskilt snyggt svarvad, i alla fall inte tillräckligt för att stå ut från den grå mängden. Därför får den inte mer än två pussmunnar av fem möjliga av mig. Du förtjänar bättre som filmtittare!

PAN'S LABYRINTH - en film

2006-11-28T22:28:00.000+02:00

Orginaltitel: El Laberinto del Fauno

Regissör: Guillermo del Toro

År: 2006

Medverkande: Ivana Baquero, Doug Jones, Sergi López

Handling: Andra världskrigets Spanien. Landet styrs med fascistisk järnhand av Franco och hans trupper, men dom möter hårt motstånd från vänstern i form av olika rebellgrupperingar. Det stora slaget om landet är i stort sett redan vunnet av Francos trupper, och till en skogsby flyttar Ofelia med sin gravida mamma och hennes nya man, den brutale Kapten Vidal. Han har enbart egna intressen i sitt nya äktenskap med Ofelias mamma, och det är att hans son ska kunna bära vidare sin fars beryktade namn inom Francos armé. Modern är dock mycket sjuk, och i denna bistra, brutala och dystra värld blir Ofelias enda tillflykt en labyrint i skogen, och hennes enda vänner de märkliga varelser som lever däri.

Att veta: Det bär mig emot att skriva detta i en recension, för filmen i fråga som jag nu kommer nämna får mig lätt deprimerad bara jag nämner dess namn, men... Den enda film jag vet mig mig som har blandat krigstema och fantasy på det här sättet innan är Bröderna Lejonhjärta. Seså, seså, spring inte iväg nu utan stanna och läs klart resten av recensionen, för här slutar i stort sett likheterna. Jag försökte bara med denna liknelse hitta någon infallsvinkel från vilken människor som inte sett Pan's Labyrinth kan förstå vad dom har att vänta, och då är Bröderna Lejonhjärta det enda som kommer i närheten.

Blandningen kan tyckas märklig, för vad har egentligen brutalt realistisk andravärldskrigs-estetik gemensamt med fantasyns värld? Krigsfilmer baserade på verkliga händelser tenderar ju alltid att försöka gestalta filmens händelser så absolut realistiskt man bara kan tänka sig, från benamputeringar till skotthål i pannan. Allt detta, och lite till, finner du ändå i Pan's Labyrinth. Våldet är ständigt närvarande i "vuxenvärlden", den värld som Ofelia så desperat försöker fly ifrån. Våldet representerar verkligheten och hur otäck den faktiskt kan vara. Detta har inte gått del Toro obemärkt förbi, och flera av våldsscenerna är faktiskt riktigt brutala, något som gör att jag tycker epitetet "en saga för vuxna" inte är helt fel i sammanhanget. Blodet sprutar och del Toro försöker aldrig tona ner eller trivialisera fascistregimens handlingar mot sitt eget folk, utan snarare känns dessa scener som något regissören tvingar oss att se för att påvisa krigets fasa. Jag tycker också om det faktum att del Toro låter oss följa vissa människors kamp i även denna värld, vilket hjälper till att stödja upp filmen och inte få den att kännas så centrerad enbart på Ofelias resa genom fantasin. Synd bara att tiden inte räcker till för att ge människor och miljöer ett lite större djup, men det antar jag är ett offer man måste göra för att filmen, som redan är runt två timmar, inte ska bli för lång.

Fantasyn då? Den ska ju snarare vara helt tvärtom denna über-realistiska genre som kallas krigsfilm. Den ska ju vara fylld med märkliga varelser, magi och osannolika händelser som vi kommit att förvänta oss av de senare årens flodvåg av pampiga fantasy-epos. Även detta stämmer väl in på Pan's Labyrinth. Ofelias resa genom fantasins värld gör att hon stöter på den ena märkliga varelsen efter den andra, många helt unika i sitt slag. Det är också detta som jag gillar mest med filmens visuella del. Fantasivärlden formligen sprutar av skaparglädje och liv, även om den ofta är nedtonad och dold i skuggornas värld. Karaktärerna är extremt välgjorda och fyller sitt syfte utan att det blir för mycket. Intressant är också hur fantasivärlden ter sig för Ofelia så mycket mer verklighet och greppbar än den grymma vardagen. Hon finner tryggheten hos dessa märkliga varelser, och tar sig hellre an deras uppmaningar än vardagens bestyr. Hon är helt enkelt mer hemma i den här världen, något som ju mer man ser visar sig vara nyckeln till hela filmen. Guillermo del Toro har åter använt sig av Doug Jones i rollen som sin mest komplexa fantasikaraktär (han såg man senast i rollen som Abe Sapien i Hellboy), och han är verkligen helt fantastisk. När man ser honom inser man hur mycket kroppsspråk faktiskt kan spela in när man skapar en karaktär. Imponerande, trots att Jones själv är dold i ca 37 lager smink.

Ofelia spelas av nykomlingen Ivana Baguero, och hon gör ett riktigt bra jobb, både när hon ska vara den lätt osociala lilla flickan i andra världskrigets härjanden och när hon är den storögda, äventyrslystna flickan i fantasins värld. Bäst av hela ensemblen är dock Sergi López i rollen som den sadistiske och helt igenom osympatiska Kapten Vidal. Mitt enda klagomål här är egentligen inte riktat mot skådespelaren som sådan, utan mot regissör del Toro. Karaktären Vidal är nästan lite FÖR svart och ensynt. Han är fascist, han är ond, inget snack om saken, och del Toro försöker faktiskt ge karaktären någon ytterligare dimension i vissa scener, men lyckas aldrig riktigt fullt ut. De känns istället som ovidkommande istället för att kännas som ytterligare en sida av Vidal.

Mitt bestående intryck av Pan's Labyrinth är ändå mycket gott. Guillermo del Toro lyckas på ett imponerande sätt väva samman två filmgenrer som egentligen inte ska gå att väva samman. I dikotomin mellan realism och fantasi ligger filmens absoluta styrka. Publiken får följa med på en resa mellan dessa två motsatta världar, och aldrig ifrågasättar man att det är på det här sättet det ska vara. De två världarna är ofta varandras återspeglingar, för vad som händer i den ena världen påverkar ofta vad som händer i den andra. Att grym verklighet och flödande fantasi går att kombinera på detta sätt var något jag inte trodde var möjligt, men Guillermo del Toro har lyckats, om än med några få missar, galant med den uppgiften. Välspelad, välfilmad, sanslöst snygg och dyster på ett bra sätt är utan tvekan egenskaper som man hittar hos Pan's Labyrinth. Jag fann inga svårigheter att dela ut betyget fyra fauner av fem möjliga.

DA VINCI KODENS FÖRSTA 30 MIN - en pinsamhet

2006-11-23T01:03:00.000+02:00

Regissör: Ron Howard

År: 2006

Medverkande: Tom Hanks, Jean Reno, Audrey Tautou, Paul Bettany

Handling: I de första trettio minuterna av Da Vinci Koden presenteras i stort sett allt publiken behöver veta om den kommande berättelsen. Den självklart onde albinomunken Silas jagar ikapp en stackars professor, som ber för sitt liv medan han och Silas utväxlar diverse uselt skriven dialog. Professorn går dock ett grymt öde till mötes, varvid Silas rapporterar tillbaka till Opus Dei (ond, kristen sekt) och Dr. Robert Langdon presenteras. Vid en föreläsning/bok-turné blir hans expertis som teckenexpert efterfrågad då den franska polisen utreder den döda professorns öde. In i handlingen träder nu den buttre franska polisen Fache, samt den självklart mystiska Sophie. Sophie och Langdon flyr från den franska polisen och den första halvtimmen tar slut.

Att veta: Ja det var väl egentligen allt som du behövde veta. Eller? Nja, tanken med den här recensionen var väl inte att återberätta historien ordagrant, utan snarare berätta för dig hur extremt uselt genomförd denna inledning på filmen faktiskt är. Ur alla synvinklar. Vi börjar med skådespelandet.

Tom Hanks är Tom Hanks. Alltid och oavsett, vilken roll han än spelar så tittar hundögonen fram bakom den extremt trista och intetsägande fasaden. "Ja men för sjutton, om det funkar i en film om andra världskriget, som ändå var både verklighetsbaserad och tragisk, så borde det ju funka nu också?" Jag förstår hur du tänker Tom, men svaret är nej. Nej, nej, nej. Langdon är filmens centralfigur och den som ska leda publiken framåt i berättandet. Den man ska hålla på och bry sig om, den som man ska se som den "goda" karaktären. Då funkar det inte att göra sin karaktär så platt och trist som det är mänskligt möjligt. Ett leende, ett överraskat uttryck, en ryckning i ögonbrynet, ge mig något! Stå inte bara där och se allvarlig ut. Det lyckas varenda en av dom andra i ensemblen så bra med, så du kan faktiskt strunta i det helt och hållet. Audrey Tauteu t ex, har uppenbarligen gått i den Hanks-iska skolan och ser närmast skitnödig så fort hon måste klämma ur sig mer än tre repliker. Samma sak gäller för Jean Renos polis, Fache. Nog för att amerikaner har en nidbild av hur fransmän är och hur dom beter sig, men herregud, fransmän har faktiskt också känslor! Paul Bettany däremot klarar sig på ren tur och skicklighet i karaktärsval då han faktiskt spelar en mordisk, självplågande albinopräst. Svårt att misslyckas med det utgångsläget. Nämnas bör dessutom röstarna i publiken när Langdon håller sitt föredrag. Dom ska spontant ropa ut deras tankar kring olika bilder som überprofessorn visar upp i sin mäktiga Power Point-presentation, men misslyckas något horribelt. Hur detta går till är för mig en gåta. Människorna är ju inte ens i bild, och ändå kan dom inte uttala sina enords-repliker ordentligt!

Manuset då? Det borde väl ändå funka, tänker kanske den eviga optimisten vid det här laget. Nope. Detta hänger nämligen samman med det usla skådespelet från samtliga inblandade (förutom som sagt den självplågande albinoprästen). Stackars människor som inte får repliker att jobba med. Allting är antingen 1) Grovhugget och stelt, endast innehållandes rena fakta och så lite känslor och utsvävningar som möjligt. Alltså inte helt olikt Tom Hanks ansikte. 2) Anpassat för den breda massan, där allting ska förklaras så jävla övertydligt som det går. Filmtittare är nämligen idioter som inte kan addera ihop två och två, eller ens noll och noll för den delen. Exempel: "Jag är från blablabla. Det är som en fransk version av FBI". Jag vet inte hur du känner, men jag känner mig omhändertagen och nerbäddad i den filmiska sängen, trygg i vetskapen att ingenting alls kommer hända som jag inte redan vet om, och skulle det göra det så finns alltid Ron Howard där för att sjunga en godnattsång och få dig på andra tankar. Aaaah.

Berättandet är den sista punkten på listan, och trenden är väl relativt tydlig vid det här laget. Det går hand i hand, eller snarare kedja i kedja med skådespelande och manus. Information ska hamras in i skallen på dig, och gärna så mycket på så kort tid som möjligt. Det finns ingen som helst tid i filmens första trettio minuter (och i en sådan här film, två och en halv timme lång, så ska det jävlar i mig finnas tid för det) som läggs undan för att sakta men säkert låta tittaren sjunka in i berättelsen, utan allt berättas istället i en farlig fart utan någon som helst tanke på logik och naturligt utvecklad berättarkurva. Ett ypperligt exempel på hur illa det kan gå när berättandet väljer bort logik för dramatisk effekt och rent informationsutdelande är när polisen slänger fram en bild på professorns blodiga lik framför Langdon, som vid tidpunkten i fråga är mitt uppe i en boksignering med hundratals människor omkring sig! Det måste finnas någon slags lag som detta beteende strider mot men det är ju å andra sidan fransmän vi pratar om, och dom vet vi ju hur dom är eller hur Mr Howard?

Slutbetyget på denna vederstyggelse till filminledning är både rättvist och tragiskt på samma gång. En överstruken mona lisa av fem möjliga. Hugaligen.

THE DEPARTED - en film

2006-11-16T00:52:00.000+02:00

Regissör: Martin Scorsese

År: 2006

Medverkande: Leonardo Di Caprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, m.fl.

Handling: Billy Costigan och Colin Sullivan växer båda upp på Bostons gator, och hamnar så småningom även på polishögskolan. Här tar dock deras liv olika vändningar då Colin betalar tillbaka till sin mentor, lokala maffioson Frank Costello, genom att gå maffians ärenden inom poliskåren. Billy å sin sida får i uppdrag att infiltrera Costellos verksamhet, och snart är de två infiltratörerna varandra på spåren.

Att veta: När såg du en bra Scorsese-film senast? Gangs of New York? Nja. The Aviator? Ja lite kanske men inte mycket mer. Casino? Ja det är nog mer rätt, och det är tamesjutton över tio år sen sist. När nu Scorsese återvänder med en re-make av en i sig mycket välgjord japansk polisthriller (Infernal Affairs, bör kollas upp om inte annat för att Tony Leung spelar DiCaprios karaktär i den filmen), så är det väl inte utan att man undrar vad mannen fortfarande är kapabel till. Man hade ju gärna hoppats på att ett såpass aktat namn som Scorsese inte faller i den klassiska hollywoodianska fällan, nämligen att agera efter mottot "när det blåser snålt, gör om någonting som redan är bra och sätt ditt namn på det". Jag hade med andra ord inte särskilt mycket förväntningar på den här filmen, men sedan loggar man in på Rotten Tomatoes och ser att The Departed troligen är den av kritikerkåren mest hyllade filmen hittills i år. Hoppla.

Som sagt, det är en nyinspelning vi snackar om här, men Scorsese har redan från början vett nog att inse att ska man lyckas med något sådant här så ska man sätta sin personliga prägel på saker och ting, och jäklar vad han har tagit fasta på det. Jag beskrev filmen nyss som Scorseses nya Maffiabröder, och jag gjorde det av den enkla anledningen att många kopplingar kan dras till detta mästerverk. Han målar ett mycket brutalt och rått porträtt av de kriminella som filmen presenterar för oss, och de handlingar de begår. Det finns ingen pardon i The Departed. Våldet är rått, naket och brutalt och man kan bokstavligen känna smockan hänga i luften i var och varannan bildruta. Det ger en extremt laddad atmosfär till filmen, och man kan nästan säga att det ibland blir kvävande för tittaren. Man får knappt någon pardon från första till sista stund, karga mänskliga handlingar och trasiga psyken präglar i stort sett hela filmen. Speciellt i de stunder vi får följa Billy Costigan, DiCaprio i kanske sin bästa roll hittills. Även här ger filmen oss ingen som helst chans att andas. Costigan träder in i filmen ordentligt genom en verbal förnedring å det grövsta från sin kommande chef, där han bryts ner till det som så småningom kommer att bli en sliten och på sin plikt och uppgift tvivlande polis som inte hittar några vänner på någon sida av lagen. Hans karaktär är den mest intressanta filmen igenom, vilket tyvärr gör att hans motpol, Colin Sullivan, känns aningen platt och för att inte säga lite mjäkig jämfört med de deprimerade psykfall som omger honom filmen igenom. Taskigt för Matt Damon, som därmed går miste om något att riktigt sätta tänderna i vilket tyvärr syns ibland i hans rollprestation. Vad de två karaktärna har gemensamt är den kraftiga känslan av lojalitet. Dels mot poliskåren, dels mot sin gamla fadersgestalt och dels mot de få människor som står en nära, och den dynamiken hade helt klart kunnat vara än starkare om både Costigan och Sullivan hade varit lika intressanta. Det är dom tyvärr inte alltid.

Jack Nicholson däremot är rakt igenom ondskan personifierad i The Departed, och man förstår varför han tackade ja till rollen med motivationen att han ville spela skurk igen. Kan man sin Scorsese så vet man att hans skurkar är dom mest skrupelfria, giriga och våldsamma människor man kan tänka sig och Nicholsons irländske maffiaboss (usch, old Jack jobbade verkligen inte i onödan på dialekten i den här filmen) är utan tvekan bland det jävligaste man sett på duken den senaste tiden. Tyvärr är han som karaktär så stor redan på papperet, och med Jack Nicholson bakom ratten blir alla roller alltid större oavsett hur dom är skrivna, vilket gör att hans karaktär tar upp lite för mycket av filmen. Den intressanta relationen är mellan de två poliserna och jag tycker inte Frank Costello skulle varit en såpass central figur som han är i den här filmen. Dock gör Nicholson det han gör allra bäst, nämligen att vara sig själv. Det räcker jävligt långt ibland.

Scorsese har också i denna film lyckats med något han alltid är bra på, nämligen att klippa ihop filmskrället till en fungerande helhet. Hans växelspel mellan Costigan och Sullivan är subtilt och enkelt, men briljant i den enkelheten. Han lyckas visa de två karaktärernas olika liv utan att bli för uppenbar att det är det han försöker göra och det är inte särskilt lätt. Han har dessutom lyckats finfint med musikvalet i den här filmen (för man kan inte göra en film om irländska gangsters utan att ha med Dropkick Murphys någonstans under filmens gång). Vad han dock inte lyckas lika bra med är kärlekshistorien. Utan att avslöja alltför mycket så kan det konstateras att den efter ett tag tar sådana vändningar att man nästan tycker det är lite väl tillrättalagt för filmens narrativ. Detta gör att man inte känner den naturliga utveckling av filmen som man annars gör hos de olika karaktärernas egna utveckling. Kärlekshistorien känns påklistrad och är egentligen inte nödvändig (mer än för att introducera ytterligare en jäkla bra skådis, okända Vera Farmiga).

Slutintrycket är ändå att kritikerna i stort har rätt, i alla fall när det gäller Scorseses karriär. The Departed ÄR hans bästa film på många år och är troligen den enda riktigt lysande filmen han gjort sedan Casino för drygt tio år sedan. Gubben kan än helt enkelt. DiCaprio gör i den här filmen något av en mini come-back och gör det med bravur. Han är så mycket mer än tönten i Titanic. Stabila skådespelarprestationer överlag samt en intressant historia som dock kunde ha hanterats lite annorlunda och som dessutom inte riktigt lever upp till sin fulla potential gör att jag kan sätta fyra stycken lätt mesiga Scorsese-skägg av fem möjliga.

THE PLAGUE - en film

2006-11-11T14:24:00.000+02:00

Regisör: Hal Masonberg

År: 2006

Medverkande: James Van Der Beek, Ivana Milicevic, Brad Hunt m fl

Handling: Ett virus sprids och alla barn, i hela världen, under nio år faller i någon slags dvala där de verkar vara helt avskärmade från omvärlden. Filmen utspelar sig tio år senare och alla barn är fortfarande i detta komaliknande tillstånd och alla barn som föds, föds i samma skick. Det är nu den sista årskullen som skall skickas iväg till college och de gamla skolorna används som förvaring och vård av alla barn och ungdomar i koma.
Det är nu alla barnen vaknar upp som zombie-liknande varelser och de är förbannade på världen de lever i.

Att veta: Alltså, den här filmen är verkligen så himla dålig.

Man kanske tycker att man borde skriva något mer för att motivera varför, om där fanns något som helst bra med filmen, vad som gör att den är så dålig som jag påstår och att den kanske skulle var värd en förklaring till mitt uttalande.
Jag tycker inte det.

Vad jag däremot vill göra är att försöka rättfärdiga mitt eget beteende, att titta på denna film. Man kan ju undra varför man en fredagseftermiddag skulle få för sig:
”Den här filmen kanske är schysst, den skall jag spendera de kommande 88 min med att titta på”
Och visst jag kan hålla med, jag håller med till fullo. Alla de klassiska varningsklockorna ringer frenetiskt och du får epilepsi av alla de röda blinkande lamporna som bara säger ”Nej! Nej! NEJ!”. Varningarna är som sagt tydliga, titeln, regi- och manusdebutanter, 4,5 på IMDB och James Van Der Beek.
Mitt första uttalande skulle jag ha kunnat göra redan innan jag såg filmen, men, det finns alltid ett men, varningssignalerna försvagades, blev ignorerade och jag blev förblindad av ord som zombie och postapokalyps. Ett par svagheter som jag vet att fler än jag har, trots att filmer av dessa slag oftast inte brukar stå längst fram i filmsamlingen som man visar upp för nära och kära.

Så jag slog alltså på den här filmen, hade inga som helst förväntningar och blev besviken. Eller snarare, jag kände inte mycket alls. Visst kände jag vissa känslor, men jag blev inte arg eller kände ångest, det enda jag kände var suget, som dök upp med jämna mellanrum, att stänga av filmen och ägna min dyrbara fritid åt något mer meningsfyllt och konstruktivt, så som att äta glass eller frysa köttfärs.
Det enda jag tänkte på var orden ”Den här filmen är verkligen så himla dålig”.

Från början försökte jag verkligen att ge den en chans. Men allt, och med allt menar jag allt, var så trist och dåligt och halvdant och ickegenomtänkt och tradigt och lågt att det verkligen blev dundersvårt att finna dessa bra delar jag famlade efter. Det mest positiva jag kan säga med den här filmen måste nog vara som så att det skulle kunna bli en ok film om de hade gjort omfattande omarbetningar av manuset (och då i första hand dialog och uppbyggnad), bytt skådisar och bara gjort ett mycket bättre arbete med att spela in filmen.

Jag vet inte med er, men när detta är den bästa kritik jag kan ge en film, att jag ville att den skulle vara bra, ja då är det inte mycket mer än en etta i min bok.

Så The Plague får endast en ledsen Van Der Beek av mig

THE HIDDEN CAMERAS – en spelning

2006-11-07T15:39:00.000+02:00

Datum: 2006-10-20

Plats: Sticky Fingers, Göteborg

Bandmedlemmar:
Joel Gibb (sång/gitarr)
I övrigt varierar det så mycket att det är fullkomligt omöjligt att följa med i svängarna.

Att veta: The Hidden Cameras har alltså ärat Göteborg med ännu ett besök och denna gång med en ny skiva, Awoo. Albumet, som John Gibb sägs ha kallat ”our sex death cult album”, är den senaste skivan i raden av fyra (beroende på hur man räknar) vilka jag alla skulle påstå håller en fantastisk kvalité. Det bådade helt enkelt gott redan innan spelningen påbörjats.

Ofta när jag går på spelningar (något som förövrigt händer alldeles för sällan) placerar jag mig längst bak i publikhavet. Jag är nämligen av den åsikten att det är jobbigt med fulla människor som vill stå alldeles för nära och peta sina armbågar i mina ögon eller spilla alkoholhaltiga drycker över mig. Jag är speciellt hård på den punkten om jag själv inte är berusad. Skulle fallet vara annorlunda kan man givetvis hitta mig någon annanstans i lokalen. Hursomhelst, just denna kväll var jag städad och placerade mig följaktligen relativt långt bak.

Jag hade precis köpt en färsk öl som jag stod och smuttade på när de för kvällen åtta bandmedlemmarna tog plats på scenen. Redan i detta skede, 10 sekunder in i spelningen, har jag bestämt mig för att förändra mitt liv på minst ett sätt. Inte en ton har spelats men blotta uppsynen av keyboardisten får mig att ställa mig själv frågan; Vem skulle inte vilja ha en sådan mustig och fin mustasch som han? Jag är i alla fall inte den som är den.

Efter denna mustasch-chock inleder Joel Gibb det hela genom att dra en fruktansvärt låg ordvits där han fyndigt nog döpt om Göteborg till Götebögig. Vad ska man säga, vid det här laget är jag i princip helt såld (ja, jag har en svag sida för dåliga ordvitsar). Förvisso inleds sedan själva spelningen lite trevande. De har valt Hump From Bending som inledningslåt vilken jag inte tyckte gav den exploderande inledning jag gärna hade sett. Förutom detta är publiken inte riktigt varma i kläderna vilket gör att det hela stannar upp lite. Men efter några famlande första låtar kommer tillställningen onekligen igång. Bandet och framförallt en av violinisterna (vilken inte är helt olik en irländsk boxare) studsar omkring på scenen i eufori till tonerna av The Fear is On. De delar upp publiken i olika handklappsavdelningar och spottar ur sig ytterligare några fraser på svenska så som ”Krossa kapitalet” och ”Jag är en snorunge från lidingö”. Samtidigt upptäcker jag hur jag själv har börjat bete mig precis som de människor jag alltid velat undvika på spelningar. Jag har spillt öl i min flickväns hår under en handklappsorgie och jag har drabbats av en obegriplig lust att studsa runt i lokalen och gnugga mig mot okända människor. Mot slutet av spelningen börjar de ta upp folk på scenen vilka får spela på enklare slaginstrument och sjunga med i låtarna. Det hela slutar med två extranummer där bland annat Ban Marriage och Smells like Happiness (som traditionsenligt spelades med ögonbindel av samtliga i bandet) framförs.

Vid det här laget är jag alldeles knäsvag. The Hidden Cameras är verkligen gjorda för att spela live. De har en fantastisk förmåga att få med sig publiken och saker som jag vanligtvis brukar rynka lite på näsan åt (artister som ska lära sig svenska exempelvis) känns här av någon anledning helt okej. Dessutom kommer jag här till insikt över hur bra det nya albumet kompletterar de äldre. Det tillför något som jag tidigare har saknat, de enklare och medryckande låtarna som Death of a Tune eller Lollipop. Den formen av låtar har tidigare varit för få enligt min mening men är nu alldeles, alldeles lagom många.

När spelningen tillslut var över kunde jag bara konstatera att detta är något utav det bättre jag sett. Detta kommer förvisso ifrån en människa med ett ganska spelingsfattigt liv men då jag går hem med tankar på att skaffa mig en finfin mustasch och en hoppande violinspelare som jag kan ta fram när jag behagar måste jag dra slutsatsen att detta är något utöver det vanliga. Betyget blir inte mindre än fem mustascher av fem möjliga.

A SCANNER DARKLY - en film

2006-11-03T23:31:00.000+02:00

Regissör: Richard Linklater

År: 2006

Medverkande: Keanu Reeves, Robert Downey Jr, Winona Ryder, Woody Harrelson

Handling: LA, i en närliggande framtid. Drogen Substance-D sprider sig som en löpeld genom samhället och mot denna kämpar narkotikapolisen Fred. Vad hans medarbetare och vänner dock inte vet är att hans nya måltavla, knarklangaren Bob Arctor, egentligen är han själv. Snart börjar Fred/Bob tvivla på vad som är verklighet och vad som är på riktigt.

Att veta: På många sätt är Richard Linklater en irriterande jävel i min värld. Det är något med honom som gör att jag aldrig riktigt kommit till tåls med honom, något som troligen beror på någon av följande faktorer; 1) Han är, med tanke på antalet filmer han spottat ur sig, fortfarande ung i branschen, 2) Han kan göra film, bra film dessutom, inom nästan vilken jäkla genre som helst, 3) Grabben är smartare än genomsnittet hollywood-puckon, genom att ofta både skriva och regissera sina filmer som ofta har en filosofisk grund att stå på, 4) Jag är inget av dessa tre tidigare nämnda punkter.

Som sagt, Linklater är en mångsysslare. Han gör alla typer av filmer, och han gör det med några få lysande undantag bra (School of Rock och Dazed and Confused är väl inga jättehöjdare i min bok). Hans senaste film heter alltså A Scanner Darkly och bygger på boken med samma namn av kult-författaren Philip K Dick (javisst serru, Blade Runner). Boken i sin tur grundades på Dick's väl tilltagna konsumption av diverse psykofarmaka och tyngre droger under en lång period, och temat i filmen kretsar således kring allt från personlig droginfluerad paranoia till big brother-mentalitet och en ifrågasättning den man tror sig vara. Allt givetvis kryddat med en lätt stänk retro-futurism. Linklater har i A Scanner Darkly använt sig av en för honom bekant teknik, nämligen det som kallas för rotoscope-teknik. Detta innebär i korta drag att man filmar scenerna som vanligt, och låter sedan animatörer "måla över" varje bildruta för sig, vilket får till följd att det blir en slags animerad verklighet. Han använde detta även i sin film Waking Life, en högst filosofisk film utan något egentligt berättande. A Scanner Darkly tar det bästa från denna film och lägger till en konkret berättelse, vilket gör att jag ofta fick känslan av att den är lite Waking Life för den större massan.

Linklater gjorde inte bort sig när han hittade skådisar till den här filmen. Mycket av berättandet kretsar kring tre mer eller mindre drogpåverkade individer, vilket medför att en hel del av dialogen blir något... flummig. Till detta behövs jäkligt passande skådisar, och jag kan knappast tänka mig bättre val till att spela dessa människor än Keanu Reeves (ja, han är faktiskt bra i den här filmen), Robert Downey Jr och Woody Harrelson. Reeves spelar huvudrollen, den närmast personlighetskluvne Bob Arctor. Han är den lite mer långsamma, tänkande av de tre och den rollen passar Keanu Reeves. Han behöver inte säga allt för mycket, och när han väl gör det så är han ofta antingen deprimera eller drogpåverkad. Du hör ju själv att det funkar. Att sedan ta in Robert Downey Jr (en personlig favorit som ALDRIG gör bort sig) och Woody Harrelson (som testat mer droger en lördagkväll än den samlade Hollywood-eliten tillsammans) blir nästan som pricken över i. Ibland kan det dock bli lite för mycket av det goda vilket medför att billig slapstick ofta lurar runt hörnet. I dessa stunder blir filmen för tokrolig för sitt eget bästa, något som dåligt matchar temat i resten av filmen.

Det märks som sagt att det är Linklater själv som skrivit manus efter Dick's bok. De tekniska babblerierna och de filosofiska utsvävningarna är något som känns igen från tidigare filmer, samt även det i allmänhet vassa replikskiftet. Jag har inte läst orginalet, men att Linklater tagit fasta på att det är Philip K Dick's personliga uppgörelse med sitt drogfyllda förflutna är inte att ta miste på. Han inkluderar också i sluttexten ett citat från Dick själv. Även samhällskritiken och de uppenbara farhågorna för den totalreglerande, totalkontrollerande myndigheten känns igen, men mest av allt tycker jag om att Linklater tagit till sig Dick's grubblerier över jaget. Detta är ett tema som vi även hittar i t ex Blade Runner, och det är utan tvekan den mest intressanta infallsvinkeln man kan hitta i A Scanner Darkly. Drogberoendet känns på något sätt mer som filmens ram, medan man innanför dessa ramar hittar mer filosofiska frågeställningar om man bara vågar se dom.

Sammanfattningsvis kan man säga att A Scanner Darkly är en utan tvekan sevärd historia som ytterligare cementerar Richard Linklater som en av de mer spännande regissörerna som Hollywood har tagit fram på senare tid. Mannen kan som sagt göra de flesta typer av filmer, och gör sällan bort sig. Att han dessutom väljer ett såpass starkt grundmaterial som detta gör att betyget inte kan bli annat än fyra härliga Substance-D-piller.

HÖGSKOLEPROVET - ett helvete

2006-10-22T15:48:00.000+03:00

Vad: Prov att bestämma behörighet till eventuell högskoelutbildning

Typ: Tidsbaserat prov

Innehåll: Ordförståelse (engelska, svenska), läsförståelse (engelska, svenska), matte (vanlig jävla räkning, diagramförståelse).

Att veta: Det här är inte roligt. Inte någonstans. Har du inte gjort högskoleprovet? Ja du har ju inte missat något direkt.

Med det ur vägen så kanske det är dags för något lite mer konstruktivt. Jag har gjort provet en gång tidigare i mitt liv, och jag minns mycket väl hur min kommentar efter att ha återvänt till hemmets trygga vrå var något i stil med "jag känner mig mörbultad" följt av "efter svenska läsförståelsen så kunde jag på allvar känna hur min hjärna sakta rann ut ur mina öron". Det hjälpte dessutom inte den gången att jag hade Johannes med mig, en man som vid det laget gjorde provet för typ tredje gången, och dessutom sedermera kunde glänsa med ett övermänsklilgt bra resultat på provet i fråga. Usch, det var inget roligt. När jag nu tog mig an provet ännu en gång gjorde jag det dessutom med vetskapen om hur jävla gammal man ändå har hunnit bli. Det är nämligen så att provresultatet bara är giltigt i fem år, och anledningen till att jag gjorde det nu var just att mitt senaste resultat inte var giltigt längre... Då kan man nog själv räkna ut (på äkta högskoleprovs-sannolikhetenbordevara-vis) hur jävla gammal man faktiskt har hunnit bra. Ingen bra start alltså.

Dessutom var jag tvungen att gå upp okristiligt tidigt. På en ledig lördag. Ute regnade det. Man riktigt kände hur all pepp man nu kanske hade innan sakta men säkert kröp iväg och la sig för att sova i ett mörkt hörn av ens själ... typ. Väl på plats fortsatte peppet sova sött medan jag blev kommenderad att göra provet i min gamla gymnasiematsal, omgiven av såväl gamla som unga förväntansfulla (läs: naiva) människor.

Nu har jag gnällt av mig. Jag hade ju en tanke på att recensera högskoleprovet med en käck liknelse vid helvetet, närmare bestämt det "danteniska" helvetet med olika nivåer av jävelskap. Eftersom högskoleprovet består av flera olika delar så är denna liknelse en hyfsat fungerande sådan. Den första nivån av fanskap hette denna dag DTK-prov. Diverse olika grafer, staplar och mystiska kartor från strax innan den sjätte istiden prydde mina provpapper, och spred en eld av okunskap i skallen på mig. Jag tog mig dock samman något sånär och började nyttja det enda hjälpmedel jag hade, min fina linjal. Med dennas hjälp kunde jag så småningom ta mig till den andra nivån, svenska läsförståelse. Här fick jag genast bekänna färg då speciellt den ena texten (något slags "jidder" om medicin) skapade minst sagt en helvetes massa tvivel på min egen förmåga. När jag precis tagit mig ur denna nivå och kände att jag kanske ändå kunde börja känna mig något säker kom nästa slag, och vetskapen om att i helvetet/högskoleprovet kan man aldrig lita på något.

Nästa nivå var nämligen identisk med den förra! Hur gick detta till frågar sig nu vän av ordning, och jag kan svara den vännen att man måste nämligen göra samma eller iaf samma typ av prov två gånger, och man vet inte vilket som räknas eller inte. Denna gång var det svenska läsförståelse, och den lilla aska jag hade kvar i skallen skulle snart flyga fritt för vinden av blyertspennor som krafsade och blad som vändes. Hade jag haft änglavakt (läs: lunchrast) direkt efter detta så vet jag inte om jag fortfarande hade varit vid livet.

Efter lunchen (en jävligt äcklig halv special, kanske helvetets sätt att visa att allt tamefan inte är över än) inleddes den fjärde och näst sista nivån, Engelska Läsförståelse kombinerat med en sidonivå kallad Ord. Jag tyckte jag tog mig igenom denna nivå med lätta fötter och kände att jag nu kanske på allvar kunde ta mig upp från högskoleprovets brinnande eldar och till sval mark igen. Icke! Jag hade helt glömt bort att jag ännu inte hade trampat marken på nivån kallad Matematik och det var givetvis detta som var den femte och sista delen av min vandring genom elden. Matten skulle visa sig vara en för mig övermäktig motståndare. Jag fick vid flera tillfällen chansa vilt för att undvika total undergång, och jag vet ännu inte hur dessa chansningar har visat sig bli. När den sista nivån gick mot sitt slut så var min hjärna ersatt av det som min mor den föregående kvällen hade kallat "utskitet äppelmos", och jag vände mig hemåt med en varm känsla, dock på helt fel sätt.

Provet är nu slut, och jag kan andas igen. Dock är jag medveten om att jag inte har kommit undan än, ty resultatet har inte nått mina öron i skrivande stund. Det blir några veckors nervös väntan, och under tiden kan jag inte göra annat än att skriva den här recensionen av högskoleprovet som helvete. Slutsatsen är enkel, högskoleprovet ÄR ett jävla helvete, om än inte lika varmt som ett sådant. Dock kan man chansa sig fram och klara sig helskinnad, vilket gör att hettan inte blir så hög som man kanske hade hoppats på, eller för den delen fruktat. Betyget blir tre hårdrockstecken (djävulshorn även kallade) av fem möjliga.

FILM - ett medium

2006-10-19T14:35:00.000+03:00

Exempel på filmer:

Batman
Den gode den onde den fule
Hero
Chinatown
Amleie från Montmarartre
I fjol i Marienbad
Sjunde Inseglet
The Shining
Länge leve Bernie
m. fl.

Att Veta: Ett medium är något som kan förmedla eller överföra information eller ett budskap utan att den eller de personer som är informationens eller budskapets avsändare är fysiskt närvarande. Filmmediet, även kallat för förra seklets dominerande form av underhållning, innebär i sin tur en framställning, och oftast även återgivning, av rörliga, fotografiska bilder ofta även med asynkront eller synkront ljud. Ordet i sig härstammar från den fotografiska film på vilken bilderna är exponerade.

Till en början när jag funderade över vilket betyg jag skulle ge filmmediet var det en självklarhet att det skulle bli ett ganska lågt sådant. Jag tänkte helt enkelt att medelbetyget på alla de filmer som produceras i världen förmodligen skulle landa någonstans vid två eller kanske till och med ett av fem. Men såhär i skrivande stund har jag insett att detta inte alls är ett rättvist tillvägagångssätt. För det första så gäller förmodligen detta för alla medium och för det andra känns det mer relevant att utgå ifrån en jämförelse med, inte nödvändigtvis alla men åtminstone några, andra medium och ställa filmen i relation till dessa.

Film innehåller som bekant rörligbild, ljud, text och musik. En ganska omfattande samling egenskaper kan tyckas och en blandning av några av de allra vanligaste medierna. Det är också en blandning som av många ses som mycket positiv. Men, jag skulle snarare hävda att detta inte alls är positivt utan snarare något mycket negativt. Lite krasst kan man faktiskt se filmmediet som en stor blandning av en mängd äldre medier. Men rörlig bild säger ni kanske? Det är väl ändå något nytt? Icke, säger jag. För det första bygger den rörliga bilden till stora delar på den fotografiska konsten (Det är ju ändå bara stillbilder satta i en följd för att skapa en illusion av rörlighet). För det andra så fanns det rörligbild långt innan filmens intåg. Ett exempel är bland annat Zoetropen som var en mycket enkel, cylinderformad apparat där illusionen av rörlig bild kunde framställas. För att inte tala om den gamla klassikern ”blädderblocksfilmen”. Alltså: rörlig bild = inte alls så nytt.

Om man sedan går vidare och ser till dem andra delar av vilka filmmediet består inser man snart att filmen bara stjäl och jävlas med de andra medierna. Först tar den alla de andra mediernas egenskaper för att sedan föra samman dessa till något "nytt" som filmen gärna vill kalla det. Därefter kör den över de äldre medierna och tar över hela seklet för att utnämna sig till hela förra århundradets dominerande form av underhållning. Jag tycker det är fräckt, för att inte säga fult.

Sedan har vi ju frågan om illusion vilken bara hällt ytterligare salt i såren på de äldre medierna. Illusion, något som enklast översätts som lurendrejeri, är alltså något som filmmediet bygger på. Och vad tycker man om saker som lurar och bedrar? Det tycker man inte om.

Här var det egentligen meningen att jag skulle infoga några positiva aspekter av mediet men då jag är så upprörd att jag inte kan komma på en enda positiv sak väljer jag att nöja mig och knyta ihop denna recension Som sammanfattning kan jag väl egentligen bara säga detta: Något som stjäl, lurar, bedrar och är så fräckt som filmmediet har varit det senaste århundradet förtjänar inte något högre betyg än en etta. Det får bli en krossad radioapparat av fem hela.

VILDDJUREN - en film

2006-10-17T00:37:00.000+03:00

Orginaltitel: The Wild

Regissör: Steve "Spaz" Williams

År: 2006

Medverkande: Kiefer Sutherland, Eddie Izzard, James Belushi, Janeane Garofalo, m fl

Handling: Samson är kungen på Zoot, och hans son Ryan står i sin fars enorma skugga. När Ryan under en hastig släng av depression råkar hamna i en container på väg att skeppas till Afrika så måste Samson med hjälp av sina närmaste vänner hitta rätt på honom igen.

Att veta: Jag blir alltid lika deprimerad när Hollywood tar en bra sak, multiplicerar den gånger tio och likt ett gammalt videoband som man spelat in på för många gånger så sjunker kvaliteten för varje gång tills dess att allt som är kvar är färglöst och trist. På senare tid har det hänt speciellt med två genrer; asiatiska skräckfilmer (re-makes eller inte) och animerade filmer. Vilddjuren sorteras inte helt överraskande in under den sistnämnda kategorin.

Det här är inte en bra film. Skälet är enkelt. Den saknar själ. Det är ett snyggt (för att inte säga otroligt snyggt) inslaget paket, med fina rosetter och väl vikta hörn. Dock finns det inte mer att hämta än så, för inne i paketet ligger till syvende och sist ändå bara ett tre-pack Intersport-strumpor. Det är inte kul att se och man blir lika besviken varje gång. Jag har ju sockar redan, en hel låda av dom och jag behöver inte mer! Den animerade familjefilmen som produceras av krafter från "over there" har helt enkelt blivit så förbenat jäkla förutsägbart och tråkigt att man kan nästan på minuten säga exakt vad som ska hända och när. Man kan redan när man ser karaktären första gången säga vad den kommer säga, hur den kommer agera och vilken roll den kommer spela under filmens gång. Tråkigt, sa bull.

Ska vi gå in lite mer på detaljer så finns det ett par saker som verkligen sänker filmen. Det första, största och värsta är utan tvekan på manusstadiet. Det sägs att manusförfattarna började jobba på den här filmen redan 1991, så man kan ju förstå deras frustration när dom ser hur film på film springer om dom, med samma story och samma karaktärer. Du behöver egentligen inte veta mer här än detta; Vilddjuren är EXAKT den slutprodukt du skulle få om du blandade ihop Lejonkungen, Hitta Nemo och Madagaskar. Exakt. Det är närmast pinsamt att se hur man knappt orkat ändra ens dom små detaljerna, utan allt är taget från dessa tre filmer. Lejon-fader-son-grejen från Lejonkungen (finns till och med en eller ett par scener som är närmast identiska de man hittar i den överlägsna Lejonkungen), Son-som-lever-i-pappas-skugga-snacket och sonens försvinnande hittar vi på ett exakt likadant sätt i Hitta Nemo, och hela berättandet med djur som flyr från New York Zoo till det vilda hittar vi i Madagaskar. Just fader-son dynamiken är ett återkommande tema i ett helt gäng Disneyfilmer genom åren, men om man nu nödvändigtvis måste utforska bekant terräng ytterligare en gång, kan man inte då åtminstone försöka göra det från en annan infallsvinkel? Formulär 1A behöver inte vara standard, det går att välja formulär 1B någon gång.

Till detta måste man nämna röstskådisarnas insatser. På minuskontot hittar vi här Kiefer Sutherland som lejonpappan Samson. Om du sett 24 eller ännu hellre med tanke på röstskådespeleriet, Phone Booth, så borde du veta att mannen besitter bara två röstlägen. Lugn, sömnig ton eller vrålande, fejk-exalterad ton. Båda utnyttjas hänsynslöst i Vilddjuren med ofta horribelt resultat. Det finns inget register hos karln, inga känslor alls. Man blir bara irriterad. Usch. Det samma gäller tyvärr för dom flesta andra i ensemblen, men å andra sidan har dom inte mycket till story att jobba med. Den enda som kommer undan med plus i kanten är givetvis Eddie Izzard som den märklige men roliga koalan Nigel. Ska du nu nödvändigtvis se Vilddjuren, lyssna lite extra på Eddie i den här filmen. Så ska en tecknad karaktär göras/talas!

I övrigt fylls filmen till bredden med dåligt utförd slapstick och alldeles för mycket skrik och skrän. Dessutom slår djuren varandra i skallen förvånansvärt mycket filmen igenom, och det är INTE roligt den tredje gången, så ej heller den trettionde gången. Ska man dock ge filmen lite plus så är det förutom ovan nämnda Eddie Izzard det tekniska utförandet. Vilddjuren kan absolut ses som en av de snyggaste datoranimerade filmerna hittills, utan tvekan är det så. Så synd bara att det filmiska inte matchar det rent tekniska för då hade vi haft en ny På Andra Sidan Häcken, istället för en till Bilar. Några klassiska skämt trillar dessutom ur de annars så platta karaktärerna. Återigen levererade till större delen av Nigel, men även den alltid i röstsammanhang lika lysande Patrick Warburton lyckas få in en känga eller två under filmens gång.

Det finns fler saker att nämna (den mystiska sidohistorien med gnuer som vill bli köttätare, den helt onödiga men ändå så typiskt korkade karaktären Larry, det sliskiga musikvalet, etc), men jag anser det inte tillför särskilt mycket åt något håll i den här recensionen. Slutsatsen blir att Vilddjuren är en tom, själlös film som inte gör någonting som en tidigare animerad film redan gjort mycket bättre. Ibland lyckas den lysa lite med den själ den inte har, men det är alldeles för sällan för att den ska godkännas som en väl genomförd film. Jag tänker ge den en koala av fem möjliga, mest för att påpeka hur trött jag är på alla standardiserade tråkfilmer som Disney lurar på sin publik. Skärpning!

THANK YOU FOR SMOKING - en film

2006-10-14T01:33:00.000+03:00

Regissör: Jason Reitman (även manus)

År: 2005

Medverkande: Aaron Eckhart, Sam Elliot, Katie Holmes, J.K. Simmons, Robert Duvall, etc

Handling: Tobaks-lobbyisten Nick Naylor är bäst i sin bransch. Han får betalt för att snacka och han gör skäl för lönen. Samtidigt försöker han balansera sitt tvivelaktigt moraliska leverne med att vara en bra far till sin tolvåriga son.

Att veta: Jag har aldrig rökt en cigarett i hela mitt liv. Jag har inte ens haft en brinnande cigarett i min mun. Här pausar jag min recension för de förväntade spridda applåderna.......... Sådärja. Ändå har jag givetvis levt inom eller i alla fall runt de allra innersta gränserna av rökarnas förlovade (?) land. Jag ser också reklamen och jag ser också hyckleriet, kanske mer än dom flesta rökare. Det amerikanska kapitalistiska systemet är uppbyggt kring många saker, men en av hörnstenarna är utan tvekan den hänsynslösa lobbyverksamhet som alla storföretag med självaktning har gjort till en ädel konst. Inte helt oväntat är det dessutom ofta dom riktiga bovarna (tobak, alkohol, vapen och olja för att nämna några) som är dom mest framgångsrika i sin bransch, en bransch där moral kanske inte åsidosätts utan snarare omdefinieras och kringgås i jakten på nya dollarsedlar. Kring detta dilemma kretsar den cyniskt komiska Thank You For Smoking.

Jag ska direkt erkänna att jag ofta faller pladask för väl utförd, enkel och subtil cynisk humor som den man finner i ovan nämnda film. Sådan humor kräver två huvudingredinser för att lyckas; Bra manus och bra skådespelare som gör det bra manuset rättvisa. Thank You For Smoking har båda dessa ingredienser. Ett riktigt starkt manus, baserat på Christopher Buckley's bok, där Reitman (son till Ivan) skapar några riktigt lysande karaktärer med en blandning av skarpa repliker och lagom mycket fakta. Aaron Eckhart (som du hemskt gärna får kolla in i en annan film kryddad med svart humor, In The Company of Men) gör i rollen som Nick Naylor ett perfekt porträtt av den lismande smilfinken som kan snacka omkull en telefonkiosk till och med om Stålmannen byter om i den. Han lägger även en berättarröst filmen igenom som används sparsamt men effektivt, utan att för den delen agera krycka åt ett ihåligt manus. Även sidokaraktärer i filmen spelas mycket skickligt. Jag tänker närmast på Nick Naylors enda riktiga vänner, lobbyisten för vapenbolagen och lobbyisten för alkoholbolagen. Dessa tre träffas på en resturang då och då under filmens gång, och varje scen är en pärla. Speciellt träffande blir satiren när de tre börjar bråka om vem av dem som är mest trolig att bli kidnappad (Naylor hävdar att han ligger bäst till då hans produkt dödar mest folk under ett år, flera hundra tusen mer än de "pinsamma" siffror som dom andra två kan lägga fram).

Det är en jäkligt tajt film, och sånt gillar jag ska ni veta. Med tajt menar jag här att det inte känns som om något är onödigt i filmen, och inget fattas den heller. Den säger det den vill säga, på rätt tid och med rätt medel och sedan är filmen slut. Tajt, helt enkelt. Kameraarbetet är perfekt, med användandet av en mindre färgskiftning i tonerna (lyssna nu, Tony Scott, för du vet tamefan INTE hur man gör sånt här på rätt sätt) som gör att varje scen får skärpa och en unik touch som känns uppfriskande. Musikvalet är också det näst intill perfekt, mycket baserat på gamla klassiska jazz-låtar som perfekt väger upp filmens tema.

Temat ja. En lysande detalj som jag fann i filmen var det faktum att ingen, inte någon alls, under hela filmen varken röker eller ens har en tänd cigarett i handen. Det hade varit så lätt för Reitman att bara (ursäkta den dåliga ordvitsen) blåsa på med bilder på cigarettrökande människor, gamla som unga, friska som sjuka, och på så sätt måla sitt budskap på näsan på oss. Ett budskap som dessutom egentligen inte handlar om att rökning är farligt, utan mer vill peka på hur en enkel omskrivning av ordet moral både kan skapa och förstöra, samt hur begreppet "frihet" utnyttjas i ett kapitalistiskt system.

Jag hade kul när jag såg Thank You For Smoking, vilket är ett fullgott betyg åt i stort sett vilken film som helst. Jag hade till och med jäkligt kul, på gränsen till femma-kul. Vad som dock inte får filmen att nå den allra högsta nivån hos åtminstone mig, är att slutet (om än snyggt gjort och ändock till viss del passande med tanke på resten av filmen) inte riktigt kan låta bli att svika den bana som filmen satt för sig själv tidigare. Man har fram tills dess lyckats hålla pekpinnarna borta, och lyckas väl egentligen i slutet också. Dock på ett lite fult och fördålt sätt, då pekpinnens skugga ändå vilar över filmens sista flämtande minuter. Det satte sig i bakhuvudet på mig och förhindrade alltså Thank You For Smoking att nå de riktigt höga höjderna. Dock är det en riktigt sevärd filmisk skapelse ändå, och den får för detta ett mycket starkt betyg. Fyra starka fimpar av fem möjliga.

THE ESSEX GREEN - ett liveframträdande

2006-10-12T17:37:00.000+03:00

Datum: 2006-10-11

Plats: Pusterviksbaren

Bandmedlemmar:
Christopher Ziter
Sasha Bell
Jeff Baron
Julia Rydholm
Samt en trummis vars namn jag inte uppfattade

Att veta: Detta var alltså en vanlig onsdag i mitten av oktober. Det kändes skönt att det dök upp en sådan här spelning i en så tråkig månad som oktober då det har en förmåga att regna mer än det inte regnar. Henke och jag träffades utanför Pustervik i god tid för att få biljetter eftersom vi inte hade köpt några innan.
Vi gick in.
Vad som inträffade var att vi hamnade mitt i vimlet av ett mastodontgäng av 50 plussare som hade paus från ett ukuleleframträdande som ägde rum i en annan lokal på samma bar. Vi var förvirrade, vi var lite rädda.
Efter en halvtimme av trängsel och förfäran försvann dessa och kvar var endast de popfantaster som inväntade bandet som skulle spela kvällen till ära. Det var ca 12 stycken vid det här laget. Vi tog oss var sin öl och väntade en halvtimme till.

När klockan slog nio denna onsdagskväll började insläppet till själva spelningen. Det var måttligt svårt att få biljett och vi insåg ganska snart att den där timmen vi hade som buffert var ca en timme för lång. Vi gick upp, köpte en öl var till och inväntade med spända kroppar på detta band vi så gärna ville se.

Vid kvart i tio gick de upp på scen tillsammans med en man som skulle presentera kvällen för oss. Vi hade vid det här laget lyckats lista ut att vår extratimme nu var en timme och 45 minuter för lång, eftersom det aldrig var speciellt fullt och således inte hade varit några problem att köpa biljetter. När de nu stod där på scenen i all sin härlighet, slog det mig att jag saknade något. Jag insåg snart att det jag saknade var samtliga medlemmar i bandet. Jag undrade lite kort vilka det var som stod där i märkliga frisyrer och höll i instrument, men fick snart reda på att de hade två huvudakter denna kväll. Först ut var Kelley Stoltz. Och visst var det ett trevligt framförande han gjorde även om jag ibland tyckte det kändes som om han var lite väl inspirerad av 60-talet och då mer exakt The Doors i sina mellansnack, speciellt i början.

Mer om denne Kelley skall jag inte gå in på nu.

Vad som började oroa mig nu var hur sen den här kvällen skulle komma att bli. Jag hade hela tiden tanken i bakhuvudet att jag trots allt skulle jobba dubbeljobb dagen efter och jag började således känna en viss ångest.

Någon timme senare var Stoltz klar och de skulle nu byta ut instrumenten på scenen innan nästa akt, och vi började lite smått inse att den där bufferttimmen nu hade blivit närmare tre timmar för lång. Men runt elva-snåret dök de upp, de vi hade väntat på så länge nu.

The Essex Green.

Och de spelade. De spelade bara för mig kändes det som ibland. Inte för att jag var där själv, men det var känslan jag fick stundtals. Jag hade sett fram emot en lugn spelning utan knö och bråk, en öl i handen och den ovanliga chansen att bara stå och lyssna och titta. Och detta var precis vad jag fick, och som en bonus fick jag ett stort leende på läpparna där jag stod och var alldeles kissnödig. Jag kunde inte och jag ville inte gå iväg för att bruka faciliteterna, men kissnödig var jag och jag ville aldrig att spelningen skulle sluta.

Visserligen tyckte jag stundtals att fröken Bells både röst och ”orgel” var något nedtonad i förhållande till övriga instrument och sång, men jag kände ändå att spelningen satt mäkta väl denna onsdagen och när de framåt slutet drog igång, vad jag vill minnas, låten Primrose höll jag på att kissa på mig av lyckorus som detta band lyckades fylla mig med.

Om man bortser från all denna väntan, jobbångest och toalettrånande, vilket jag också tycker att man borde eftersom det helt klart var självförvållat, så ger jag härmed denna härliga och välsmakande spelning en mycket fin fyra, och detta är från mig som gav människan en trea och post-rocken en tvåa. Verkligen ett band som, vilket jag inte nog kan påpeka, är top of the arts lycka.

Fyra stycken härliga leenden.

MÄNNISKAN - ett djur

2006-10-11T15:53:00.000+03:00

Exempel på människor (vissa mer än andra):

Papa Dee
Göran Persson
Sophie Zelmani
Djingis Khan
Cassandra Wilson
Johan Redborg
Johnny Depp
Zooey Deschanel
Cleopatra
Robinson-Robban
m. fl.

Att veta: Människan har alla möjligheter och förutsättningar för att ställa till med bra mycket oreda i världen. Människan har talets gåva och greppförmåga, en relativt välutvecklad hjärna och förmågan att tänka ut, många gånger, helt fantastiskt sjuka idéer. De har muskler och leder och de har kunskapen om hur man kan förstöra det mesta med minsta möjliga medel.

Många gånger utnyttjar människan dessa möjligheter till ondo, och det kan vara dumt tycker många. Till exempel dödar människor andra människor bra mycket oftare än man kan tycka vara nödvändigt, men samtidigt finns det många människor som utnyttjar dessa förutsättningar till att uträtta stora och viktiga saker, saker som inte tar kål på andra utan snarare hjälper dem. Och så finns det då den stora massan, den stora procenten, de som, mer eller mindre, inte utnyttjar möjligheterna alls, i alla fall inte mer än vad som verkligen krävs för att man skall kunna vara någorlunda nöjd för stunden.

Jag skulle nog vilja säga att om man tänker på människor som individer, så finns det inte många som jag har träffat som jag tycker genuint illa om. Det finns vissa, men långt ifrån de flesta. Många tycker jag om, men de allra flesta tycker jag nästan ingenting alls om.

Utav dess egenskaper hon besitter, finns det två saker som jag anser är de som sänker betyget på människan mest. Den ena är denna talförmåga de har, då de utnyttjar den på tok för mycket. Talförmågan kan iofs vara bra, men oftast missbrukas den för att kommunicera om helt onödiga ting och till en faslig kvantitet att man nästan blir upprörd. Den andra är människans förmåga att ofta infinna sig i stora klungor i små utrymmen, vilket skapar trängsel och är ett ganska typiskt mänskligt fenomen.

Jag brukar säga att jag hatar folk. Oftast säger jag detta då jag befinner mig i dessa stora klungor och kommer då på mig själv att jag beter mig på exakt samma sätt. Jag inser även att om inte människan fanns skulle inte heller jag finnas och det skulle således vara fel av mig att sätta ett allt för lågt betyg på människan. Jag menar, jag vill ju faktiskt leva. Jag tycker om att leva och gör gärna det ett tag till.

Så man skulle ju kunna säga att människan är ok om man ser till individen. Det finns verkligt ruggiga typer och det finns dem jag älskar och så finns det den grå massan som jag som sagt inte tycker någonting om förutom då de samlas tillsammans och är många och tränger på mig, då tycker jag inte så mycket om dem. Med detta i beräkningen blir det ju helt klart ett medeltal av en etta för de ruggiga typerna och en femma för de godhjärtade och älskvärda individerna och någon bonus för att hon är ganska tråkig.

Kontentan utav det hela måste ju således vara att det blir en trea. En trist och grå trea. Så människan får tre gråa fyrkanter av mig.

BULLIT - en film

2006-10-09T23:01:00.000+03:00

Regissör: Peter Yates

År: 1968

Medverkande: Steve McQueen, Robert Vaughn

Handling: Frank Bullit på San Francisco-polisen får i uppdrag att skydda ett viktigt vittne i en maffiarättegång. Saker och ting går dock rejält åt skogen, och snart får Bullit kämpa både mot vittnets mördare och en framgångslysten åklagare.

Att veta: Den här recensionen kommer göra sitt bästa för att inte nämna biljakten. Därför börjar vi med att nämna just biljakten, DEN biljakten. Sällan har väl en film fått så mycket uppmärksamhet för en såpass liten del av filmen, och den får dessutom på grund av denna biljakt en stämpel över sig som en film tjock med action och pang-pang. Så är absolut inte fallet. Biljakten är dock hiskeligt bra gjord.

Istället är det en film gjord i den traditionella "Hollywood på 70-talet"-andan, vilket för den oinvigde ofta innebär mer fokus på realism och mänskliga karaktärer, än de svulstiga CGI-spektakel som Hollywood rapar ur sig på löpande band numer. Det fanns en tid då Hollywood gjorde bra filmer, och den tiden var det ljuva 70-talet. Vad vi får se här är en stillsam och i makligt tempo berättad polishistoria, där polisen med titelnamnet Bullit står i fokus, inte vad det faktiskt är han utreder. Detta anser jag dessutom vara filmens behållning.

Bullit är en mänsklig polis. Han är inte en i karbonpapper urklippt stereotyp som vi är vana vid att se, då han varken är särskilt mesig eller särskilt hårdkokt. Han är bara en hårt arbetande polis, som både kämpar med att lösa fall och att få sitt relativt okomplicerade förhållande med sin flickvän att fungera. Glöm Mel Gibson-liknande filmpoliser, där är inte vad Bullit handlar om. Mänskligheten speglas också den på ett mycket sparsmakat sätt, om än på ett på flera ställen briljant sådant. Som exempel kan nämnas en scen med Bullit, hans flickvän och deras vänner på en resturang. Fram tills dess har Bullit framställts som en ganska bister och sur människa, men i denna scen (helt utan dialog, filmat lysande på avstånd med ett tidstypiskt jazzband i bakgrunden) ser vi hur huvudkaraktären slappnar av och skrattar. Det kan låta mindre viktigt, men med denna scen i åtanke byggs sedan resten av den komplexa karaktär som är Bullit upp efter hand i filmen. McQueen gestaltar honom inte med yviga gester eller stora ord, utan istället är det blickar samt väl valda ord som utgör Bullit.

Storyn förs framåt även den i sakta mak, och det är väl egentligen där filmens riktiga brist ligger. Den är inte särskilt tjock. Visserligen innebär detta att filmen i sig måste lita mer på karaktärerna som utgör den, men när det egentligen bara är två karaktärer (förutom Bullit även den äregiriga åklagaren, spelad på ett charmant sätt av Robert Vaughn) som är riktigt intressanta så blir det ett alldeles för stort ok för dem att bära. Handlingen känns åsidosatt, mer som en av flera exempel av polisarbete än en sensationell händelse med enorma konsekvenser. Tempot dras ner ytterligare på grund av det sparsamma användandet av den annars suveräna musiken. Ibland låter Yates tystnaden tala, något som jag personligen inte har något emot då det bara bidrar till den laddade stämningen och istället lämnar mer utrymme för skådisarna att berätta för publiken vad den ska känna härnäst. Klippningen är en annan sak jag tyckte inte riktigt fungerade, då den faktiskt är just enbart KLIPPT filmen igenom. Detta bidrar till att filmen känns lite grovhuggen och upphackad, istället för att flyta på genom dess 113 minuter.

Slutintrycket blir ändå att det är en stark film, mest med tanke på Steve McQueen, Robert Vaughn och filmens enkla men täta berättande. Jag böljade fram och tillbaka mellan olika betyg, men bestämde mig till slut för att den förtjänar fyra svaga Mustanger av fem möjliga. Den har ju trots allt en ganska schysst biljakt...

SÖNDAG - en dag

2006-10-08T21:52:00.000+03:00

Placering i veckan: Sist

Typ av dag: Helgdag

Betydelse: Namnet kommer av att dagen är helgad åt Sunna.

Att veta: I den i många, man kan nog säga alla, avseenden lysande komediserien Seinfeld diskuterar tre av seriens karaktärer fenomenet att vissa dagar i veckan har en känsla. Exempel: "Tuesday has no feel. Monday has a feel, Friday has a feel, Sunday has a feel...." etc etc. Jag tror ni förstår principen, och jag tror faktiskt varenda en av oss därute håller med i detta till viss mån. Dagar har en känsla. Den känslan varierar ofta på vad du sysselsätter dig med dom andra dagarna. Är du student och har i stort sett varje dag "ledig" på ett eller annat sätt så brukar dom flesta dagarna smälta samman till en enda lång dag uppdelad i mindre delar och tisdagskänslan, icke-känslan, kommer ofta smygande. Är du som många andra så jobbar du, troligtvis måndag till fredag, och har helgen ledig. Det är från detta perspektiv jag skriver den här recensionen. Jag jobbar måndag till fredag, klassiska tider mellan tidig morgon och eftermiddag och jag gör det vecka ut och vecka in.

Söndag. Vilodagen. Dagen då gud la upp fötterna på bordskanten, knäppte upp översta knappen i byxan och vräkte i sig en 2 liters gräddglass-låda framför repriser av Idol. Det låter inte helt fel, eller hur? Om gud kunde göra det så borde väl jag kunna göra det? Om det ändå vore så enkelt. Ja, visst har söndagar flera riktigt bra egenskaper. Den har alla klassikerna, som heldagsledighet och det faktum att man kan sova så länge man vill. Dock tar det ofta slut här när söndags-predikanterna knackar på din dörr och ska övertyga just DIG om att söndagen är dagen för dig.

Söndag har otur, det ska man erkänna. Den har lyckats bli placerad precis innan veckans värsta dag, måndag, vilket medför att måndagens odör gärna börjar stinka redan under söndagskvällen. Detta leder till fenomenet jag kallar söndagsångest. Jag tror dom flesta har upplevt det någon gång, just det faktum att man inte kan njuta av sin ledighet eftersom man om bara några timmar måste kravla upp ur sängens varma famn och möta ytterligare en regnig måndag morgon. Det är egentligen inte söndagens fel som sagt, men den är där den är och det är inte mycket att göra åt det. Söndagmorgon är okej, men dagen havererar verkligen ju längre ner solen ramlar. Dessutom brukar söndagar vara den dag då man lider av det som läkarna kallar "bakfylla", ett fenomen som härstammar från lördagens livsnjutande. Återigen är det en annan dag som pajar för söndagen, nämligen lördagen, men söndagen är dagen som får ta skiten och med den all skuld. Man ligger helt enkelt oftare än någon annan dag och mår dåligt på en söndag, vilket inte direkt medför några positiva känslor av den dagen.

Dessutom lider söndagen av att butiksägare land och rike runt (om man bor i en håla då förstås, NYC t ex lider inte av detta syndrom då staden enligt uppgift "aldrig sover") bestämmer sig för att stänga dörren, plocka fram tvåtumfyra-bräderna och spika igen för veckan, gärna med en STÄNGT SÅ IN I HELVETE-skylt hängandes i dörrfönstret. Skylten hånar oss, och påminner oss återigen om att affärerna inte ens stänger på skitdagen måndag, så varför ska söndag anses vara bättre? Måndag plockar poäng här helt klart, genom att vara jäkligt busy iaf under åtta timmar av dagen.

Slutsatsen här är egentligen ganska enkel. Söndagen har det inte lätt, men borde ändå kunna göra bättre ifrån sig då den faktiskt blivit förfördelad genom att placeras som en av två av de traditionella lediga dagarna. Trots sensovande och ledighet så lyckas söndagen tappa bollen, och ofta till och med framkalla värre känslor än den förhatliga måndagen. Hade den inte haft helgen att luta sig mot hade söndagen varit dömd. Nu klarar den livhanken enbart pga det sena sovandet och det lediga levernet. Två STÄNGT-skyltar av fem möjliga, men det är två svaga, snett hängande skyltar.

POST-ROCK - en genre

2006-10-04T15:36:00.000+03:00

Exempel på band:

65daysofstatic
Do Make Say Think
Explosions in the Sky
Godspeed You! Black Emperor
Milhaven
Mono
Mountain Men Anonymous
Red Sparowes
Slint
This Will Destroy You
Youth Pictures of Florence Henderson
m. fl.

Att veta: ”Termen postrock myntades av musikjournalisten Simon Reynolds i nummer 123 av The Wire (maj 1994) för att beskriva en typ av musik som ”använder rockinstrumentation för icke-rock-ändamål, som använder gitarrer för nyanser och texturer istället för riff och powerackord.”” – Svenska Wikipedia.

Med detta i åtanke skall vi även först ha klart för oss att detta alltså är en genre eller en sub-genre, och således är mer eller mindre omöjlig att recensera. Jag menar, har du någonsin hört någon säga:
”Jag ger rock fyra stjärnor av fem möjliga. Jag tycker att rock är värd en fyra. Pop däremot, den får bara en tvåa. Jag gillar inte pop lika mycket.”
Men nu skall jag alltså göra detta ändå. Man behöver inte recensera genren efter huruvida den är bra eller dålig. Det skulle vara att dra alla band, inom genren, över en kam, och det kan kännas dumt och omotiverat. Men man kan diskutera den utifrån idén, utifrån tanken bakom.

Först kom rock, sedan kom post-rock. Så borde det i alla fall vara om man skall tro på namnet. Vi kan i alla fall utgå från att post-rocken bygger på den klassiska rocken, att det är en utveckling av denna. Och kanske är det i utvecklingen man kan leta efter eller se positiva och/eller negativa aspekter hos en genre. Något att finna betygsunderlaget i.
Utveckling finner jag ofta vara ganska bra, i alla fall om det är en utveckling mot det bättre, men även ibland om den sker mot det sämre. Man måste ibland våga chansa även om man inte vet exakt vart utvecklingen leder, annars står man bara kvar och trampar vatten. Att testa på förändring tycker jag allt att man kan se som något positivt och därför behöver inte ett högt betyg hos till exempel post-rock betyda att man gillar musiken inom denna.

Men vad är då egentligen post-rock? Ja egentligen beror det ju på hur stor vikt man lägger vid den ”klassiska” innebörden hos ordet.

Att använda gitarrer för nyanser och texturer?

Detta har ju trots allt rock- och popmusiker gjort under ganska lång tid. Jag skulle nog våga gå så långt som att säga att de har gjort detta sedan rockens födelse, när den nu var.

Inga riff. Inga powerackord?

Är detta en absolut regel? Vi får väl utgå från att mannen som myntat uttrycket också menar det han säger att det betyder, det tycker jag allt. Så om vi utgår från detta, att det är en absolut regel, ja då är vi ute på farligt vatten. Plötsligt har genren gått från att vara en utveckling i sig, till att bli en reducering av rocken. Det blir i så fall rock med gränser, vilket naturligtvis även det är en utveckling i sig, och då är vi tillbaka på utveckling och vad vi tycker om den. Tidigare skrev jag att jag finner att utveckling ofta är bra, men om det kommer till en utveckling som istället för att försöka förbättra, tar bort vissa möjligheter och sätter gränser för ”den konstnärliga friheten”, ja då vill inte jag vara med längre. Då säger jag nej. Det vill inte jag stå bakom.

Men om dessa regler är vad som är post-rock, skulle jag nog gissa att många utav de band som är klassade som post-rock inte längre är det, och jag tror nog att de flesta inte följer dessa regler till punkt och pricka. Jag skulle gissa att de flesta musiker överhuvudtaget är tämligen försiktiga med att sätta sig själva i något slags fack.

När jag började skriva här så var jag mer eller mindre övertygad om att jag skulle sätta en fyra på post-rock, men nu när jag ser vad det egentligen är jag recenserar, betygsätter, då blir jag tvungen att göra helt om och, trots min kärlek till många band som klassas som post-rock, bli tvungen att sänka betyget till en ganska svag tvåa.

Så post-rocken, som den definieras av upphovsmannen till uttrycket, får alltså inte mer än två gitarrer av mig.

THE BURNING HALO - en skiva

2006-10-03T21:44:00.000+03:00

Band: Draconian

År: 2006

Bolag: Napalm Records

Genre: Death/Doom/Goth

Låtlista:

1. She Dies
2. Through Infectious Waters
3. The Dying
4. Serenade of Sorrow
5. The Morningstar
6. The Gothic Embrace
7. On Sunday They Will Kill the World
8. Forever My Queen

Att veta: Aaaah, här har vi en efterlängtad skiva. Jag sålde min själ till Draconian för ett par år sen, då jag för första gången fick njuta av deras andra fullängdare för Napalm, Arcane Rain Fell. Blandningen av långsamt malande Doom a la My Dying Bride, sanslöst tungt dödsgrowl av Anders Jacobsson blandat med en smäktande ljuv stämma signerad Lisa Johansson, mäktiga arrangemang och inte minst intressanta texter gjorde att jag föll som den berömda furan. Att jag snart upptäckte att deras första album, Where Lovers Mourn, var minst lika bra gjorde ju inte mitt liv värre. Knappast någon annans heller för den delen.

Nu är alltså nästa Draconian-skiva här, men om vi ska gå efter vad bandet själva säger så är detta inte den officiella uppföljaren till ARF. Den ska istället ses som en bonusskiva i väntan på den "riktig" uppföljaren, och med det i åtanke så är det inte utan att man undrar hur i helvete bra den riktiga skivan kommer vara om detta bara är en bonusskiva.

Skivan består av tre olika låttyper. De första tre låtarna är helt nyskrivna Draconian-alster, de kommande tre är gamla låtar som funnits på tidiga demo-släpp och skivan rundas av med två covers. De nyskrivna låtarna lyckas fånga allt som jag associerar med Draconian. Anders Jacobssons välskrivna och minst sagt sorgtyngda texter, ett långsamt men ändå storslaget tempo, och perfekt samspel mellan Jacobsson och Johansson. Ändock ska sägas att skivans inledning, She Dies, står ut som det allra starkaste kortet. Den väldigt enkla gitarrslingan som inleder låten och sedan finns konstant i bakgrunden är skäl nog att gråta en skvätt. Att med så små medel lyckas skapa sådan enorm sorgkänsla är mycket imponerande. Som vanligt när det gäller Draconian så böljar låten fram och tillbaka mellan tunggung och långsamma instrumentala partier, och det är så löjligt effektivt. Musiken är i perfekt harmoni med texten, som ni säkert gissat inte är den allra mest upplyftande. Dock är resultatet oerhört starkt, och kan säkert smälta även det kallaste metalhjärta.

Den första av de gamla låtarna är Serenade of Sorrow. Draconian brukar börja sina spelningar med denna dänga, och jag är inte överraskad. Ett snabbare tempo än vad Draconian står för idag, och en inte riktigt lika tungrodd låt som t ex She Dies. Produktionen är något sämre på den här låten, men ändå fullt acceptabel med tanke på att det är ett gammalt demo-alster. Jag håller nog Serenade of Sorrow som skivans nummer två i ordningen, då det lite högre tempot minner om Where Lovers Mourn.

Övriga låtar på skivan är i klassiska Draconian-anda, men variationen på både ljud och låtmässig kvalitet gör ändå att intrycket inte blir lika helgjutet som deras första två alster. Dock är höjdpunkterna så starka att betyget ändå blir bra. Fyra toksnygga Draconian-D av fem ska man vara nöjd med!

DEN TREDJE MANNEN - en film

2006-10-03T21:26:00.000+03:00

Orginaltitel: The Third Man

Regissör: Carol Reed

År: 1949

Medverkande: Joseph Cotten, Alida Valli, Orson Welles

Handling: Holly Martins blir ebjuden ett jobb av sin gamla vän Harry Lime, som numera är bosatt i Wien. När Martins anländer får han dock tragiska nyheter då hans vän har hastigt avlidit i en trafikolycka. Martins börjar dock ganska snart fatta misstankar om vad som egentligen hänt, och med hjälp av Harrys flickvän Anna börjar han gräva i fallet.

Att veta: Den Tredje Mannen (hädanefter "DTM") är en klassiker. Om detta råder det egentligen inget tvivel, då den bland annat har utnämnts till en av de bästa brittiska filmer som någonsin gjorts. Med detta i bakhuvudet är det alltid svårt att skriva en konstruktiv recension då den faktiskt har fått dessa utmärkelser av en anledning. Jag ska dock göra ett ärligt försök.

Film Noir: "Term myntad av franska kritiker om en viss typ av hollywoodfilmer, främst från perioden 1940–55, som skildrar en mörk värld av moraliskt tvetydiga krafter, där dubbelspel, svek och mord är stående inslag. - NE.se". Det är egentligen bara att ta fram din favoritpenna och bocka av den ena efter den andra klassiska film noir-ingrediensen, dom finns här allihop. Storyn kretsar kring suspekta typer i Wiens undre värld, nästan alla scener utspelar sig på kvällen och mord och svek är utan tvekan ryggraden i hela berättelsen. Det blir både filmens välsignelse och förbannelse i slutändan, dock mest åt det förstnämnda. Till filmens fördel ska man absolut börja med det fantastiska kameraarbetet och dess extremt välkomponerade ljussättning. Nästan hela filmen är "skevt" filmad, jag såg nästan inga räta linjer någon gång, och det fungerar nästan alltid till filmens fördel. Speciellt vid laddade konversationer mellan protagonist och antagonist, där vinklingen i bild varierar beroende på vem som pratar. Dock får jag aldrig känslan av att detta koncept följs till punkt och pricka filmen igenom. Det verkar aldrig riktigt hundraprocentigt utfört. När det fungerar så är det fantastiskt, och film noir-stämningen kommer krypande längs ryggraden, medan man genast känner en viss irritation när det inte fungerar. Lite mer konsekvent användande av denna teknik hade inte skadat.

Skuggor och ljussättning är grundpelare i filmen. Aldrig någonsin tvivlar publiken på att det är just Wiens undre värld som skildras, dess skuggvärld helt enkelt. Filmens stora avslöjande, det som vänder hela berättelsen, är också tungt baserat på att skuggtemat fungerar filmen igenom, vilket det också gör. Kanske blir det lite tjatigt efter ett tag, men detta är ändå film noir så självklart kan man förbise en sån sak.

Skådisarna gör inte heller bort sig, dock har dom tyvärr inte mycket att arbeta med. Joseph Cottens Holly Martins är mest där för publikens skull så berättelsen drivs framåt, hans karaktär får aldrig något riktigt djup utan istället fungerar han som en slags berättare för den mystiske Harry Lime. Martins är en författare får vi reda på, men detta tema utforskas aldrig mer än i en enstaka scen (dock en komisk höjdare då Martins ska försöka berätta vad han tycker om James Joyce...). Även Harry Limes älskarinna Anna är en ganska platt karaktär. Hon går mest omkring och mår dåligt över att Harry är död och att den ryska polisen är ute efter henne. De mer intressanta karaktärerna finner man i t ex den nitiske brittiske armépolisen Paine (Bernard Lee), som dock inte får särskilt mycket utrymme att arbeta på.

Det som gör att filmen inte känns som en fullgod klassiker är ändå storyn. Den första tredjedelen av filmen bygger upp ett luftslott som inte riktigt håller när de två resterande tredjedelarna återgivs. Jag kände en liten känsla av "är det inte mer än så här?" när filmen tog slut, vilket aldrig är en bra sak. Med så mycket talang både framför och bakom kameran borde man tamigsjutton kunna fixa fram ett bättre slutintryck. Dock ska det sägas att mina förväntningar var väldigt höga och det bestående intrycket är ändå att det jag sett var ett ordentligt hantverk. Inget snack om den saken.

Betyg: Trots vissa brister och att filmen inte håller hela vägen fram så förtjänar den ändå fyra Bogeys av fem möjliga.